I love you <3


Nemen så söt!


Uppmuntrande ord <3


|[ Sandra. / Sherif (L) ]| säger:

fan jag saknar redan sherif...
O DET HAR INTE ENS GÅTT EN VECKA.. jag dör.


» Stina | säger:

Usch jag förstår dig :( MEN NI TVÅ ÄR SÅ JÄVLA DUKTIGA! ni kan fan klara allt! :)



Så söt Stina, tack för att du lyser upp tillvaron med dina fina ord!


Home again..

Då var jag hemma igen efter en trevlig fika med Sanna
på Peace and Love cafèet, blev kladdkaka, päron drick och lite skvaller :)
Vi planerade in att nästa fredag ska vi hooka upp och laga mat, mysa och
sen blir det en vända ner på stan, så dimper vi nog ner i min säng tillsammans!

Efter det så drog jag med mig Fia till kupolen.. Fick sånt där dåligt shopping sug.
Dock hade jag ingen aning vad jag ville handla men funderade på julklappar osv.
Men med mig hem kom ett par nya skor, skitsnygga tyckte jag, puder och rouge.

Nu ska jag kolla på lite tv och invänta andra avenyn!

Hoj hoj :)



Mina nya pjucks ;)

Fika time!

Yes, snart ska jag ner på stan och fika med Sanna,
var så länge sen man såg henne så det kommer bli great i think :)

 

Feelings

Jag sitter fortfarande uppe, fast klockan är 00.48 på en söndags natt.

Vill inte riktigt gå in och lägga mig i sängen för att jag vet att där är tomt.
Bara en ensam nalle och en stor säng..

Sherif har varit hos mig över helgen och myst, och direkt han åker så får
jag ångest över att bli ensam. Trivs inte med att vara ensam, känner att
jag vill vara nära honom på något sätt hela tiden, inte så att vi måste sitta
ihop som siamesika tvillingar, men att jag kanske skulle kunna ta en buss,
min cykel, eller mina ben och bara gå och plinga på. Jag vet ju att han finns
bara ett telefonsamtal bort, men det är inte riktigt samma feeling.

Har i alla fall haft det underbart bra dom här dagarna!
Och jag beundrar honom.. Så mycket, det finns ingen människa som får mig
att må så bra och känna mig så omtyckt som honom.
You make my days, always. <3

Har träffat Fia och Lollo idag, hyrde lite film, sen träffade vi en kompis
till Lollo innan det var dags för natta, som det är nurå!

Måste väll försöka somna,
efter två dagar brukar man vänja sig vid att vara ensam igen.



Det är bara avståndet som håller oss isär.

RSS 2.0