Sandra Jessika Åhlén

Jag har tänkt att jag ska skriva ett inlägg om något som verkligen berör mig,
något som jag tycker är helt oacceptabelt och sjukligt så att jag kappt finner ord.

Ni som bor i Dalarna har säkert sett artiklarna om den
sexuellt untyttjade ponnyn, Silver.

Vet ni.. Nu när jag väl sitter här, och vill skriva
ner all min ilska och allt jag känner mot såna här personer så står det still i mitt
huvud och jag hittar inga ord som räcker till för att beskriva en sån bedrövelse..
Nej jag hittar dom inte, orden, dom är bara borta.

Hur kan en mänsklig varelse utnyttja/misshandla ett djur så sexuellt att det är
tvungen att avlivas, hur kan man ha en sån grymhet inom sig och sedan
leva med det, jag kan inte förstå, kommer aldrig att kunna förstå.. Vad jag skulle vilja
göra med den här människan vill jag inte ens skriva ner här, han borde få utstå precis
den smärtan som ponnyn Silver fick göra den där mörka vinternatten i stallet.. Han borde
få lida lika mycket som Silver fick, han borde få ett vasst föremål uppkört i analen tills blodet
sprutar och han inte längre kan stå på sina ben, kallsvettas tills han känner att han är nära
att svimma, sen skall han få åka den långa outhärliga färden till doktorn,
där det skall konstateras att det inte går att göra något åt hans fruktansvärda skador,
han ska bli avlivad, utstå ett sånt jävla lidande, så han önska han vorde död.
precis som Silver..

Ännu mer chockad blev jag imorse när jag slog upp tidningen och läser att åklagaren yrkar
på sex månaders fängelse(?!) vad är sex månaders fängelse mot att en liten
tjej förlorat sin ponny och kanske sin bästa vän?

Tänk att det verkligen finns en sån här grymhet i vår värld..
Ibland undrar jag.. vart världen är på väg.



http://www.dt.se/brottsplats/article379698.ece
läs en av artiklarna här