Sandra Jessika Åhlén

Nu känner man det, hösten är här.
Det är kallt, det blåser och regnar titt som tätt, snart kommer
löven att börja falla och det är då man vet att det är höst på riktigt..

Idag har jag jobbat, setat i kassan hela dagen, det var mycket folk,
jag fick huvudverk, ville gå hem.. Men så funkar det inte, man kan inte bara
gå, det är inte som att gå i skolan, där kunde man bara komma och gå som
man ville, visst var det så? Såklart fick man ta konsekvenserna men.. Jag vet
inte, kändes så mycket lättare då på något vis, men detta är livets gång.

Som så många andra dagar så ligger jag här på min alldeles för stora soffa
alldeles ensam, med datorn i knäet och någon risig film på som jag bara hör ljudet
på och kollar till någon gång i ögonvrån.. Det är nu man får så mycket tid att tänka.
Tänka på framtiden, tänka på allt man vill göra, tänka på allt man vill hinna med,
sina drömmar, sin verklighet..

Jag är trött idag.. Ovanligt trött. Mina ögon har flera gånger varit på väg att åka
igen.. Så jag tror jag ger upp snart, lägger mig bland mina nallar i sängen
(mina bästa vänner i den här lägenheten) och sover.

Blev ett vimsigt inlägg men så är det när man har mycket tankar i huvet..

Nu vill jag avsluta som jag till mesta dels brukar avsluta..
En bild på mig och min livsglädje.