Sandra Jessika Åhlén

Jag sitter fortfarande uppe, fast klockan är 00.48 på en söndags natt.

Vill inte riktigt gå in och lägga mig i sängen för att jag vet att där är tomt.
Bara en ensam nalle och en stor säng..

Sherif har varit hos mig över helgen och myst, och direkt han åker så får
jag ångest över att bli ensam. Trivs inte med att vara ensam, känner att
jag vill vara nära honom på något sätt hela tiden, inte så att vi måste sitta
ihop som siamesika tvillingar, men att jag kanske skulle kunna ta en buss,
min cykel, eller mina ben och bara gå och plinga på. Jag vet ju att han finns
bara ett telefonsamtal bort, men det är inte riktigt samma feeling.

Har i alla fall haft det underbart bra dom här dagarna!
Och jag beundrar honom.. Så mycket, det finns ingen människa som får mig
att må så bra och känna mig så omtyckt som honom.
You make my days, always. <3

Har träffat Fia och Lollo idag, hyrde lite film, sen träffade vi en kompis
till Lollo innan det var dags för natta, som det är nurå!

Måste väll försöka somna,
efter två dagar brukar man vänja sig vid att vara ensam igen.



Det är bara avståndet som håller oss isär.